Eliminativism

Gårdagens inlägg handlade om olika tillvägagångssätt att tackla problemet med kvalia. Vissa tycker att det kan förklaras i fysikalistiska termer, medan andra menar att det vore rimligare att anta att kvalia är något icke-fysiskt. Den mest intressanta, och kontraintuitiva strategin att hantera detta problem är något som jag däremot inte gick in på. Det är en förklaringsmodell som utesluter alla sorters behandling av kvalia, eftersom de människor som förespråkar denna förklaringsmodell förnekar att kvalia existerar. De säger att kvalia är en filosofisk fiktion, som hittades på i brist på andra förklaringar. När vår neurovetenskapliga förståelse utvidgas, så menar de att vi kommer se att våran nuvarande syn på mentala tillstånd inte stämmer. Koncept som kvalia måste därför överges.

För att stödja sin position och visa att kvalia är ett icke-problem, så hänvisar de till andra problem i vetenskapen som har visat sig vara felställda frågor. Exempelvis, så trodde vi en gång i tiden att jorden var i centrum av universum. Detta gav upphov till förklaringsmodeller som försökte behandla hur "himmelssfären" kretsade kring jorden . Detta skapade allehanda  problem i behov av lösningar, som att till exempel fastställa orsaken till sfärens rotation. När Newton kom med sin teori, så insåg man att vi inte längre kunde tala om någon himmelssfär. Det var inte så att vi hade en otillräcklig redogörelse för himmelssfären, det är snarare eftersom det aldrig fanns någon himmelssfär från början. Himmelssfären kom med en massa  icke-problem. Likaså kommer den neurovetenskapliga kunskapens ökning medföra att även kvalia kommer att ses som ett icke-problem. Precis som himmelssfären inte visar sig kunna reduceras till newtonska lagar, kommer kvalia inte kunna reduceras till fysikaliska lagar. Detta beror på att kvalia inte finns.

 

Daniel Dennett är en man som förespråkar denna position.  Enligt honom, så finns det inga egenskaper som uppfyller kraven för  kvalia (d.v.s mentala egenskaper som är obeskrivliga, privata eller speciella). För att demonstrera att detta är fallet, så konstruerar han ett antal intuitionspumpar. Många av de anspelar på att hur en viss smak, färg eller ljud upplevs beror på smakarens, åskådarens eller åhörarens personliga anatomi. Syftet med att konstatera detta är för att påvisa hur förändrade åsikter kring objekt beror på ändringar i vår hjärna, eller förändringar de sinnesorgan som objekten tolkades med.  

Andra intuitionspumpar går ut på att påpeka att det som kallas för kvalia faktiskt är kvantifierbart. Detta görs genom att tala om det faktum att mänskliga vinprovare kan bytas ut mot maskiner, vinsmakarmaskiner. Ett datorbaserat system som utför kvalitetskontroll och klassificering genom att ersätta smaklökar och luktorgan. Häll lite vin i tratten och efter  några minuter skulle systemet skriva ut en kemisk analys, ackompanjerat med en anmärkning i stil med: "en flamboyant och sammetslen Pinot, som saknar vigör". En sådan maskin kan mycket väl prestera bättre än mänskliga vinprovare på alla sätt och vis, men oavsett hur "känsligt" ett sådant system blir, kommer det aldrig kunna njuta av smaken, men det är irrelevant för Dennets poäng eftersom meningen var att påvisa att kvalia är mätbart.

 

Avslutningsvis, så bedömer Dennet att vår uppfattning om kvalia är så pass förvirrad att begreppet bör överges eftersom det är bortom räddning. I stället för att försöka bibehålla det meningslösa begreppet, så anser han att vi bör erkänna att kvalia inte finns. Personligen anser jag att Dennets åsikt om ämnet känns rimlig. Enligt mig så bör man kunna mäta någons medvetandeinnehåll, givet att tillräckligt avancerade instrument används. Jag tror att det som enligt många upplevs som kvalia egentligen enbart beror på fysikaliska processer i hjärnan. Förklaringen till varför vi upplever någonting över huvud taget ligger nog i begreppet epifenomenalism. Epifenomenalism betyder att hjärntillstånd, som styrs av kausala krafter, orsakar medvetandetillstånd som i sin tur gör så att vi upplever vår omvärld. Detta beror på att vår neuroanatomiska struktur ser ut på sättet det göt.

Vad anser ni, kära läsare? Är kvalia enbart en filosofisk fiktion, eller finns det verkligen något där som vi inte kan tala om i vetenskapliga termer?