Utvecklingen av liv på jorden drivs av en brutal kamp för överlevnad. Vi organismer, är överlevnadsmaskiner som ska se till att generna inte dör ut. Gener använder oss som värdkroppar, fordon som kastas bort efter att vi har överlämnat genetisk information till vår avkomma. Naturligt urval kan tyckas hårt och kallt, men naturen är obarmhärtig och grym. Det som fascinerar mig är dock alla vänliga handlingar ute i naturen. Individer hjälper andra på sin egen bekostnad, individer som uppvisar altruism . Altruism är en relativt vanlig förekosmt i naturen, men kan genetik ge ett svar på varför det är så?

 

Gener är kodade instruktioner som bygger upp allt liv. De gener som kopieras från en generation till nästa, är de gener som de som konsekvent ger förbättrade verktyg till sina fordon. Den individ som anpaassar sig bäst till omgivningen överlever tillräckligt länge för att sprida sin genetiska kodning, men det är egentligen bara generna som faktiskt överlever, värdkropparna dör ju. En gen som inte ser efter sitt eget intresse överlever inte.  Detta är innebörden av Richard Dawkins "själviska gen".

 

 

Om gener är själviska, hur kan de då stödja vänlighet? Hur kan en självisk gen uppnå sitt mål genom att göra så att dess bärare agerar altruistiskt?  En altruistisk gen sprids genom en given population, så länge altruismen riktas mot andra organismer som har samma gen. Själviska gener får föräldradjuren att skydda sina ungar. Föräldrar som offrar sig själva för att rädda sina barn är ett exemplel på detta .

 

Djur som lever i flock, brukar ge ut favörer om de kan vänta sig en gentjänst. Själviska gener genererar alltså altruistiska individer i syfte att värdkroppen ska få tillbaka tjänster av de individer som har hjälpts. Att altrruism kan reduceras ner till strategier i ett överlevnadsspel  är allmänt vedertaget. Jag tycker dock att det verkligen finns något unikt hos människor. Vi äcklas när vi får reda på att andra människor som vi inte ens känner blir illa behandlade, vi skänker vi till välgörenhet och vi gråter när naturkatastrofer inträffar på andra sidan jorden. Varför?

 

 

Det finns genetiska orsaker till vänliga handlingar, men är detta tillräckligt för att förklara vänlighet människor? Jag tror att altruism har funnits för att gynna individens släkte. När det gäller människors empati, så är något speciellt är på gång eftersom vi uppenbarligen inte enbart är vänliga mot vår "klan" eller mot individer vi får något tillbaka ifrån.  Antagligen, så beror det på att människor lever i så stora grupper nu. Kodningen i vår hjärna säger "var sjysst mot dina medmänniskor", och eftersom alla våra medmänniskor på savannen var del av vår lilla klan, så kan den kodningen motiveras som en strategi för genernas fortlevnad. Nu när populationen har växt så snabbt, har vi fortfarande kvar samma kodning trots att den inte gynnar våra gener. Denna kodning har däremot gett upphov till en härligare värld att leva i, eftersom det leder till en värld där de allra  flesta är sjyssta mot varandra!