Den konventionella världsbild som vi har Newton att tacka för, säger att vårat universum styrs av diverse naturlagar. Dessa lagar dikterar hur samtliga fenomen i vårat universum beter sig. Ponera att en tennisboll släpps från 10 meters höjd. Vi vet  att denna boll kommer lyda gravitationslagen genom att med en accelererande hastighet närma sig den stora boll som utgör jordklotet, och när den har kommit tillräckligt nära för att nudda den stora bollen (jorden), så kommer den att studsa upp i luften några gånger p.g.a att den är byggd av ett visst material (andra lagar som också hade en inverkan på bollens beteende som exempelvis aerodynamikens lagar utelämnades för enkelhetens skull.)

 

 

Naturlagar upptäcks dock genom slutsatser som dras från ett ändligt antal observationer. Därför blir det orimligt att konstatera att fenomen lyder vissa lagar, eftersom de enbart är regelbundenheter vi människor har dokumenterat. Tanken om lagars dumdristighet är något som enkelt kan demonstreras genom detta tankeexempel:

 

"I en liten by som är helt avskuren från resten av världen, så bor det en invånare som fascineras av att månen  ändrar skepnad varje natt. Invånaren bestämmer sig för att gå till botten med detta och bestämmer sig därför att skapa en kalender. Efter ett antal månader, så har invånaren upptäckt ett mönster i månens ändrade skepnad. Nu kan individen med framgång förutspå hur månen kommer att se ut på vilken given natt som helst. Denna specifika invånare är en listig filur, så hon bestämmer sig för att gå till resten av byn för att yttra följande ord; "Om exakt fyra nätter så kommer det bli fullmåne". Byn väntar i fyra nätter, och mycket riktigt så blir det fullmåne. Detta leder till att byn får för sig att hon styr över månen, så hon krönts till måndrottning och dyrkas för den otroliga makt hon innehar."

 

Vi i västvärlden har försatt oss i en liknande situation som byborna i tankeexperimentet. Givetvis så dyrkar vi inte vetenskapsmännen för deras otroliga förmåga att kontrollera universum, detta beror på att vetenskapsmännen har varit ödmjuka nog för att erkänna att ansvaret inte ligger på dem, utan de hänvisar till naturlagarna. I båda fallen så är det ändock någonting som styr dessa fenomen, i det första så var det måndrottningen, och i det andra så var det naturlagarna. I själva verket, så stämmer varken eller. Det är ju trots allt bara återkommande mönster som vi människor har plockat ut. Att kalla de för lagar är blir så uppenbart befängt när detta tankeexperiment hålls i beaktning. Personligen, så tror jag att vi konstaterar att det finns naturlagar för att det är en trösterik tanke.