Vad är förhållandet mellan sinnen och medvetande? Kan ett medvetande existera utan tillgång sinnen? Om vi tog bort ett av våra sinnen, skulle det drastiskt förändra karaktären av vårt mentala liv. Men vad händer om vi tar bort alla sinnen? Försök att föreställa dig att du inte kunde se, höra, lukta, smaka, eller känna något. Det är omöjligt, eftersom utan våra sensoriska system som tolkar signaler från världen, skulle det inte finnas något för våra hjärnor att bygga några koncept utifrån.

Det enda du skulle ha direkt tillgång till skulle vara dina tankar och minnen, det beror dock på att du vid ett tidigare tillfälle hade sinnesorgan. Hade du blivit född utan en ett enda fungerande sinnesorgan, skulle det aldrig ha funnits en chans för dig att förverkliga din potential för medvetande. Potentialen för medvetande är medfödd för alla människor men enbart genom sinnlig erfarenhet kan denna potential förverkligas. Utan organ för kunna interagera med omvärlden, så blir tankar otillgängliga.

Betydelsen av denna diskussion kanske inte är omedelbart uppenbar, men den behandlar något mycket centralt för frågan hur medvetande kan uppstå. De kognitiva vetenskaperna säger att sensorisk stimuli kommer från kroppen, (elektriska signaler som interagerar med centrala nervsystemet). Vi kan faktiskt omöjligt ha tillgång till den externa världen, eftersom det vi upplever är enbart kommer från dessa interna signaler. Sensoriska system kan kokas ner till en mycket förenklad input-bearbetning-output-repeat system.  Eftersom detta yttrar sig som interna interaktioner i centrala nervsystemet, skulle vi kunna vara en hjärna i en näringslösning utan att veta om det. Jag tar upp detta resonemang eftersom det pressar våra intuitioner om medvetandet, och därmed hjälper oss att förstå vad som krävs för att det skall uppstå