Döden har länge varit ett av mänsklighetens stora problem. Lösningar på detta problem har gått ut på att antingen hitta på sätt att förlänga sitt liv så länge det bara går och hoppas på det bästa, eller så har man hanterat det genom att försöka att infinna sig i sitt predikament. Även trots att frågan om odödlighet traditionellt främst har behandlats inom religionen, är det också ett viktigt ämne inom filosofin.

Tron på odödlighet är irrationell, men det faktum att vi alla kommer dö betyder inte att det blir meningslöst för människor att bedriva verksamhet. En medvetenhet om att livet är tidsbegränsat uppmanar oss att leva mer meningsfullt. Om livet skulle fortsätta i en oändlig tid, så skulle det bli fruktansvärt tråkigt efter ett par miljarder år, just därför skulle en oändlig tillvaro vara än så mycket mer meningslös än en ändlig sådan. 

Döden framkallar rädsla och ångest i många av oss, och vissa filosofer hävdar att tron på odödlighet är en välbehövlig resurs för att klara av den rädslan. Men fruktan inför döden är oerhört irrationell. Eftersom att döden innebär ett förlorat medvetande, kan vi inte vara är medvetna om vårt döda tillstånd, på samma sätt som vi inte var medvetna om det innan vi föddes.